Varför är det så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller något annat? Ibland önskar jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss.
Årets första krönika publicerad i Mölndals-Posten 2015-01-15
Paradislandet Sverige
Sverige är paradiset på jorden - orden är min fars och jag har hört den
meningen under hela min uppväxt. Min far kom från Tyskland till Sverige strax
efter krigsslutet. Han var sjutton år gammal. Hans föräldrar hade varit så föreseende
och satt honom på en internatskola på en ö långt ute i Nordsjön. På det
viset slapp han att bli inkallad som barnsoldat i Hitlers slutstrid.
Själv har jag aldrig träffat min släkt på fars sida. Både farmor, farfar
och farbröder dog under kriget. Däremot vet jag genom lite släktforskning mina
rötter bakåt i tiden ända bort till 1500-talet.
Jag vet också att jag har en gren som utvandrade till Amerika på
1700-talet. Ibland tar jag fram släktträdet, läser om sheriffer och fantiserar
över, hur livet gestaltade sig för dom. Tänk om det hade funnits en tidsmaskin
som man kunde kliva in i - vilken fantastisk resa det hade varit.
I höstas har jag med intresse följt tv-serien Allt för Sverige.
Jag har skrattat och gråtit med amerikaner som tävlade om första priset, en
träff med sina släktingar från Sverige som de aldrig har mött. En av dom var
Nate Butler, till hälften indian, till hälften svensk.
Nate kom aldrig till finalen men fick ändå reda på detaljer om sin
släkt, det var rörande att se. Nates mormors farfars far Carl Martin Lindgren
kom från Fässbergs socken och arbetade som järnbärare på Järntorget i Göteborg.
 |
| Nate Butler |
Han emigrerade till Amerika och jobbade som matros, klev av båten i
Kalifornien, träffade Yurokindianerna, levde med dom och gifte sig med stammens
sista medicinkvinna.
All emigration sker av någon anledning. Nate Butlers anfader från
Fässberg emigrerade till Amerika på grund av att livet i Sverige var slitsamt
och fattigt. Idag skulle vissa kalla honom för "ekonomisk flykting".
Min far emigrerade till Sverige på grund av att hans hemland var
sönderbombad och hans familj i det närmaste utplånad. Kriget var över, landet
befriat och han led inte av någon förföljelse, däremot av hunger och fattigdom.
Idag skulle han kanske fått stanna i Sverige av "humanitära eller
flyktingliknande skäl".
Arvet är en viktig del av ens liv, men samtidigt frågar jag mig, varför
det är så viktigt om man är svensk, tysk, jude, same eller nåt annat?
Ibland önskade jag att vi svenskar hade lite mer av Amerika i oss.
Oavsett om du har polska, irländska, tyska eller svenska rötter är du alltid amerikan. Här i Sverige är och förblir man alltid invandrare, eller ännu värre,
andra eller tredje generationens invandrare.
Kan vi ändra på det och i framtiden kalla alla som bor och lever här för
svenskar - då kanske Sverige blir paradiset på jorden.
Fler krönikor hittar du om du klickar här.
