Nedan min krönika publicerat i Mölndals-Posten 2014-06-12
Håll historien levande
Min far var 16 år när kriget var slut. Farmor och farfar hade skickat
honom till en internatskola på en ö långt ute i Nordsjön, inte långt från
holländska gränsen.
När han efter andra världskrigets slut kom hem till Berlin, hittade han
varken gatan eller huset där han växte upp, allt var sten och aska. Med hjälp av vänner till familjen tog han sig
till Sverige för att bygga upp en egen tillvaro.
Jag kom att tänka på honom i fredags när jag såg minnesceremonin av"Dagen D" i Normandie förra veckan. Jag mindes en bilsemester i
Belgien och Frankrike vi gjorde någon gång på sextiotalet. Far gjorde en extra
omväg bara för att visa oss barn dessa oändliga gravfält med vita kors, där
offren för såväl första som andra världskriget ligger begravda. Jag minns hur
vi stannade till och pappa sa "Se ut över fälten: det här är resultatet av
fanatisk nationalism. "
Far var så klart präglad av andra världskrigets fasor, han hade själv
varit med under fosforbombningarna av Hamburg och missade aldrig ett tillfälle
att inpränta i oss barn, vilka följderna blir när inskränkthet, rasism och tron
på det egna folkets överlägsenhet slår rot hos stora delar av befolkningen.
Vid minnesceremonin i fredags
satt flera veteraner som idag är över nittio år gamla uppradade. Jag blev rörd
till tårar när engelska drottningen gick fram till var och en, tog dem i hand
och talade några ord. Utan dessa män hade Europa inte sett ut som det gör idag.
Det finns många sätt att bearbeta sin historia och hålla den vid liv.
Ett sådant är "snubbelstenarna" i Tyskland, ("Stolpersteine) som
du kan hitta lite här och var om du bara håller ögonen ner mot trottoaren. Stenarna är gjorda av betong med en ovansida
av mässing, de har en inskrift med ett offers namn och placeras i trottoaren
framför offrets sista bostad. Du kan
till och med ladda ner dem i appar i din telefon och göra en
snubbelstensvandring på egen hand.
I Berlin hittar du bland annat Cordelia Edvardssons sten utanför hennes
barndomshem med inskriften: "Här bodde Cordelia Edvardson, född Hoffmann,
årgång 1929. Deporterad 10.3 1944. Theresienstadt. Auschwitz. Överlevde."
Den 10 maj i år avled Fritz Hilliges från Kållered. Han hade överlevt
krigets fasor, förföljelse, fångenskap och koncentrationsläger. Fritz var ofta
runt i skolorna in i det sista för att berätta om sina upplevelser. Han ville
berätta för att det aldrig någonsin ska glömmas och snart finns det tyvärr inga
människor kvar som kan berätta.
I höst ställer för första gången ett nazistiskt parti upp i
kommunalvalet här i Mölndal. Ett bra tillfälle för oss att diskutera, hur vi på
bästa sätt kan hålla historien levande. Gör inte vi det, är det ingen annan som
gör och jag är rädd för vart ett historielöst samhälle kan leda oss till.
'
Fler krönikor hittar du om du klickar här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar