Allt var inte sämre förr

Månadens krönika, publicerad i Mölndals-Posten 2011-07-06

Allt var inte sämre förr

När jag började arbeta på S:t Jörgens sjukhus på 70-talet bar fortfarande en del sköterskor uniform. Mycket har hänt sedan dess, och jag tillhörde dom som arbetade sista dagen på det gamla mentalsjukhuset, släckte och låste - för att senare flytta över till en nybyggd psykiatriklinik på annan ort. 

Felet med psykiatrireformen var att man "glömde" föra över resurser till öppenvården. Politikerna trodde att psykiatrins problem var lösta bara man stängde de förhatliga institutionerna. 

Av egen erfarenhet vet jag dock, att där också fanns en mycket omsorgsfull och kärleksfull gemenskap mellan patienter och vårdande personal; terapi, kursverksamheter och målarateljéer för att nämna några exempel. 

Vi kände inte igen oss i de skräckreportage som visades i "Studio S" och "Kvällsöppet" på tv, där några få enskilda upprörande vårdskandaler fick utgöra hela bilden av den psykiatriska vården i Sverige. Vårdideologier krigade med varandra. Patienter och anhöriga kom i kläm. 

Än idag skäms jag inför de mammor till schizofrena ungdomar som vi, enligt den då förhärskande ideologin, behandlade som monster. De fick inte ens hälsa på sina barn. 

Är det någon som minns Ken Loachs film "Family Life" från tidigt 70-tal? Den blev en kassasuccé och ingick som undervisningsmaterial i psykiatriutbildningen. Man ansåg då att schizofreni utlöstes på grund av en traumatisk uppväxt med mycket dominant härskande mamma och en svag, närmast vek far. 

Idag vet vi genom forskning att sjukdomen är genetiskt betingad, och går att behandla med mediciner i de flesta fall. 

Problemet i dagens psykiatri är bristen på uppföljande behandling. Patienter tappas bort, avslutar sin medicinering på eget bevåg. Det finns ingen kontrollinstans som kan slå larm och sätta in resurser innan patientens tillstånd gått över styr. 

Det fanns en kompromisslös politisk korrekthet bland dåtidens socialpolitiker, som på 1990-talet ledde till en mänsklig katastrof. Patienter som hade funnit trygghet på sjukhusen, kastades bokstavligt ut i intet - i bästa fall med ett visitkort till en sköterska, telefontid torsdagar 10:00-12:00 jämna veckor. En del blev hemlösa och hamnade i blandmissbruk för att stå ut - många tog livet av sig. 

Efter mordet på Anna Lind och en del andra spektakulära mord, begångna av människor som inte fått den psykiatriska vård de sökt, har Sveriges socialpolitiker insett att man begått grava fel i samband med införandet av psykiatrireformen på 90-talet. 

Psykiatriutredare har tillsatts och det finns stora planer på förändringar. Dessa kommer dock att ta tid att genomföra, eftersom mycket kunskap gott förlorad under åren. Specialutbildade sköterskor och läkare har antingen sökt sig till Norge eller bytt yrkeskarriär. 

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!

Med värme minns jag  Låtta Bergstrand, som var verksam inom socioterapin på Sankt Jörgens Sjukhus. Vi gjorde många trevliga utflykter ihop med patienter.  

Höjdpunkterna var veckoutflykterna på somrarna, då vi bodde på pensionat. Jag har varit med bl.a. i Kungshamn och Urshult och vi hade väldigt roligt tillsammans.  

Låtta sjöng med i progg-visgruppen Andra Bullar, här kan du höra en käck och klämmig visa med henne: 

Lästips: 

S:t Jörgens sjukhus historia


Göteborgs Hospital på Wikipedia

Vill du läsa fler krönikor och andra alster ur Mölndals-Posten hittar du dom här!