För några år sedan var jag på studiebesök i Göteborgs vackra synagoga, byggd 1855. Byggnadsstilen är en blandning av morisk, bysantisk och svensk nationalromantisk stil. Den rymmer 300 sittande besökare och har en Marcussenorgel som används vid konserter.
Det första som slog mig var den rigorösa säkerheten. Innan man kommer in, måste man igenom en hermetiskt försluten sluss, passera metalldetektorer och genomgå kroppsvisitering.
Tankarna förde mig till västtyska konsulatet i Göteborg på 70- och 80-talet, då Röda Armé-fraktionens bombattentat dödade hundratals människor. Minns ockupationen och attentatet mot Västtysklands ambassad i Stockholm 1975. Varje gång jag skulle förnya mitt pass eller behövde en myndighetsstämpel för något, fick jag genomgå en likadan procedur som nu i synagogan.
Jag tycker det är tragiskt, att vi så många år efter andra världskrigets slut fortfarande måste vara rädda för antisemitiskt våld i Sverige.
Förra onsdagen drack jag några öl på Haket, en av mina stamkrogar i Göteborg. Vid baren satt två unga killar med var sin Kippa på huvudet. De var glada, shottade och firade det judiska nyåret. Jag blev jätteglad, och det var befriande att se att de vågade vara så öppna med sin religionstillhörighet.
Annat är det i Malmö. Där har antisemitismen ökat i den omfattningen, att judar inte vågar ha på sig symboler som avslöjar deras identitet. Många flyr från stan, eftersom de inte känner sig säkra längre.
En av orsakerna är konflikten mellan Israel och palestinierna i de av Israel ockuperade områdena. Svenska judar görs kollektivt ansvariga för grymheter och övergrepp som den israeliska staten utsatt palestinierna för. I min värld finns inget som heter kollektiv skuld! Jag tycker det för tankarna till 1920-, 30- och 40-talens Tyskland, då judarna ansågs vara orsaken till alla problem.
Ibland kan det vara nyttigt att se Sverige med en utomståendes ögon. Israelisk TV har gjort ett reportage om hur det är att leva som jude i Sverige idag.
Här intervjuas en av alla judar som flytt Malmö på grund av antisemitismen. Här får vi möta läraren som inte vågar säga att hon har judisk börd. Här träffar vi rabbinen som fått rådet av polisen att bära en hatt för att dölja sin traditionella Kippa.
Som fond ligger Sveriges integrationsproblem, ett judehat i vissa muslimska invandrargrupper, ett politiskt betingat Israelhat som går över i judeförföljelser, samt flata politiker såsom kommunalrådet i Malmö – Ilmar Reepalu – som jämställt antisemitism med sionism.
I programmet medverkar också folkpartiets Fredrik Malm och Mehmet Kaplan från miljöpartiet, som deltog i Ship to Gaza.
TV-reportaget är på engelska/ The TV-report is in english
The Jewish Community of Sweden 2010 from Israel Up Close on Vimeo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar